Saga för kemister

En kommentar
Hejsan!
Som sagt, jag är extremt lättroad och tyckte därför att en (säkert urtråkig för er andra) liten saga som min kemilärare berättade idag var lite kul,
"Det var en gång två vattenmolekyler som var så stolta över att de var amfolyter att de slog ihop sig och bildade H3O+ och OH-. Sedan levde de lyckliga tills de blev trötta på detta och gick över till två vattenmolekyler igen"

Kanske måste man vara något fan av kemi och mer eller mindre galen för att inse det roliga, men men :P

Kanske ska förklara lite om den senaste tiden också. Igår kväll var vi på teater med skolan, någon extremt tråkig pjäs som hette Fordringsägare av August Strindberg, ska jag vara ärlig så förstod jag ca 2 % av handlingen. Pjäsen bestod av att tre personer pratade med varandra... visst låter det underhållande? De gjorde inget annat, om vi bortser ifrån några totalt obegripliga gester som var förfärligt överdrivna. Nåja, duktiga skådespelare men kass pjäs. Den får sisådär minus 150 smurvelmurvelsmurfar av mig, på en skala från 1 - 10 :P Haha ;) Inget jag direkt rekommenderar med andra ord :S

Kram
 
1 Nynäshman:

skriven

Jag fattar noll av den historien är det för jag är kille eller inte en "plugghäst". Trodde du gillade teater o sådant ni tjejer begriper jag mig inte på :/