smurvelmurvelsmurfen

Inte läst infon? Gör det först. Kan även vara en god idé att börja från del ett i julkalendern om du inte läst innan.

Den skugglika gestalten hann försvinna in i skogen innan de hann utskilja ens vilket kön gestalten hade. Det enda som var helt tydligt var att någon uppenbarligen varit oerhört intresserad av att avlyssna deras samtal. Detta medförde att personen antingen kunde ha haft ett enormt intresse av ankor då detta var det de ägnat fyra timmar åt att diskutera, eller så hade personen ifråga trott att de skulle prata om något annat. Av någon anledning kändes det senare alternativet mer rimligt.

 Dock var denne tjuvlyssnare inte spårlöst försvunnen, av den enkla orsak att för att försvinna spårlöst i nysnö måste man med största trolighetsgrad lära sig flyga fram. Tydliga fotspår av ett par converse syntes på trädgårdsgången.  

De åkte tillbaka till kontoret under tystnad. Båda var djupt försjunkna i tankar. Östberg funderade på varför personen kunde ha varit så gräsligt intresserad av ankor medan det i Matssons huvud mest virrade tankar kring hur man skulle få bukt med Rosas försvinnande.

  När de väl var tillbaka på kontoret satte sig Matsson för att om igen gå igenom allt gammalt i arkivet, något sa honom att de skulle kunna hitta något där. Östberg i sin tur satte sig vid datorn som egentligen sett sina bästa år men fick vara med tills den gick sönder för att se om han kunde hitta någon typ av fakta kring ankornas levnadssätt.

   -       Visste du att ankor är allätare? frågade Östberg den djupt koncentrerade Matsson.

Matsson svarade honom inte utan satt och stirrade på en gammal artikel med samma min som en kanin som nyss sett en enorm hundliknande varelse.

   -       Minns du det här? Rånet 1986. Det där vi aldrig lyckades få tag på boven trots att vi var övertygade om att de måste ha varit någon i trakten. Jag kan sätta min högra arm på att det där halsbandet känns oroväckande bekant, sa Matsson skrämt.