12. Stjärngossar?

Kommentera

Inte läst infon? Gör det först. Kan även vara en god idé att börja från del ett i julkalendern om du inte läst tidigare.

   -       Saaanktaaa Luuciiaaa, gormade Östberg med sin icke existerande sångröst.

Hans sångröst skulle kunna jämföras med det gnissel som uppstår då en åsna försöker öppna en dörr som känt extrem avsaknad av olja de senaste hundra åren. Dörröppning av hundra år gamla dörrar som dessutom utförs av åsnor tenderar att gnissla något enormt. Åtminstone om man förutsätter att åsnan faktiskt lyckas med att trycka ner dörrens handtag för att sedan få upp den.

 Matsson - som av någon anledning tämligen ofta den senaste tiden tyckt att Östberg varit mer eller mindre ointelligent - stod bredvid och tittade på. Han hade funderat mycket kring det här med Rosas försvinnande och konstaterade att han nog grubblat lika mycket över det som Östberg begrundat diverse saker som rör ankor.

 Hans tankar avbröts av en skrällande telefonsignal.

   -       Hallå, kommissarie Östberg här, sa Östberg som tagit en paus i gormandet.

   -       Ja hej det var Elsa här, jag tänkte bara fråga om ni ville vara stjärngossar i stadens årliga luciatåg? Ja jag är ju Lucia förstås, sen är Ulla och gamle tant Astrid tärnor medan Åke, Tore och Johan är tomtar, men vi har inga stjärngossar, som ni ju förstår behövs för ett ordentligt Luciatåg, klargjorde Elsa.

   -       Visst kommer vi, jag stod just och övade på luciasångerna, svarade Östberg muntert och la på luren.

Matsson som hört delar av samtalet såg mycket skeptisk ut innan han slutligen frågade vad det var för mening med ett luciatåg där alla i staden ingick eftersom man då inte hade en levande själ att lussa för.