Inte läst infon? Gör det först. Kan även vara en god idé att börja från del ett i julkalendern om du inte läst tidigare.
Så var det den dags för den dag då Östberg skulle få visa upp sin vackra sångröst och då Matsson mot sin vilja rustade sig med stjärngossestrut och löjlig pinne. Matsson hade alltid känt stor avsky för lucia. Han förstod absolut inte vad sådana märkliga tåg skulle vara bra för.
- Tacka vet jag polynomtåg, eller i värsta fall pendeltåg som förvisso har en tendens att inte passa tiden men de är åtminstone en av de mindre avskyvärda typerna av tåg, muttrade han surt.
Östberg tittade förundrat på honom och sa att han aldrig åkt med ett polynomtåg.
- Nej, hade du gjort det hade jag blivit uppriktigt förvånad. Det finns i matematiken, men glöm det, svarade Matsson trött.
- Jaha okej, jag kan mer om… ankor, förklarade Östberg.
Matsson nickade och fortsatte sura över det faktum att han även detta år låtit sig övertalas till att vara med i luciatåget.
Luciatåget började alltid vid stora torget och fortsatte sedan ett varv runt byn innan de avslutade vid kyrkan för att fika.
Allt gick ovanligt bra tills det var dags att gorma sig igenom Staffan var en stalledräng. Östberg började sitt gormande och Matsson stod bredvid och mimade. Trots att han insåg att det förmodligen märktes rätt tydligt att han inte sjöng. Det tenderar att göra det om det bara är två personer som sjunger. Plötsligt kom Östberg av sig. Detta gjorde honom så förlägen att han valde att avlägsna sig med Matsson hack i häl.
Ett par timmar efter att de anlänt till kontoret slogs dörren upp utan knackning.