smurvelmurvelsmurfen

Inte läst infon? Gör det först. Kan även vara en god idé att börja från del ett i julkalendern om du inte läst tidigare.

De rusade bort mot andra änden av marknaden där de tyckte sig ha lokaliserat att skottet kom ifrån. Det visade sig dock att det inte var blodbad som var på gång, utan Tore som fått för sig att testa en nyårsraket. Detta hade dock inte gått helt som planerat och ståndet med Ulla och Åkes halmbockar hade nu förvandlats till en gigantisk valborgsbrasa som förlorat tidsuppfattningen.  Om valborgsbrasor sedan tidigare hade någon tidsuppfattning är dock oklart.

 Plötsligt kom Elsa springandes med smycken i handen.

   -       Här är ju mina smycken! Jag hittade dem här i snön, någon som befinner sig här är alltså en tjuv! skrek Elsa.

   -       Inte för att förstöra din uteslutningsmetod, men om inte något rådjur från skogen eller liknande tagit dina smycken så är det tämligen uppenbart att personen ifråga vistas här, eftersom alla i byn befinner sig här i nuläget, klargjorde Matsson.

   -       Det gjorde alla på Lucia också, men då försvann det minsann, fräste Elsa ilsket.

Då hajade Östberg plötsligt till och såg helt förskrämd ut.

   -       Var har du fått det där halsbandet ifrån? röt han.

Elsa, som såg uppriktigt skrämd ut över Östbergs plötsliga ilska verkade plötsligt tveksam.

   -       Jag fick dem i födelsedagspresent av Ulla… mumlade hon försiktigt.

Ulla stod och vinkade till sig Matsson för att sedan be att få prata med honom och Östberg i enrum.

   -       Jag vet att det är dumt gjort… började hon.

   -       Så du stal alltså smyckena för att ge dem till Elsa? frågade Östberg förvirrat.

   -       Stal? Vad tror du om mig egentligen!? Jag menar att jag fått dem av Tore, som i sin tur fick dem av sin bror och att jag sedan gett bort vad jag fått av Tore i födelsedagspresent till Elsa. Jag skulle aldrig stjäla något! svarade Ulla ilsket.

Plötsligt började saker och ting gå upp för Matsson även om det fortfarande fanns en del frågetecken som inte var besvarade. Östberg stod fortfarande och såg ut som en fågelholk, åtminstone om man ska bortse ifrån att dessa brukar ha en fyrkantig form och Östbergs ansikte var tämligen runt till formen.