Inte läst infon? Gör det först. Kan även vara en god idé att börja från del ett i julkalendern om du inte läst tidigare.
Östberg hade aldrig varit direkt mörkrädd men det här var han tvungen att motvilligt erkänna var riktigt obehagligt. Det faktum att han var instängd i ett förråd hos Rosa kändes rätt oroande. Han hade alltid gillat Rosa, hon hade alltid varit noga med att göra rätt för sig och han var övertygad om att hon försökt med det även denna gång, men blivit hindrad. God vän hade hon varit med alla i byn, Tore och hon var visst rätt goda vänner, åtminstone hade de varit det tidigare, han hade inte riktigt koll på hur det såg ut mellan dem i nuläget.
- Den som försökte förstöra negativet var samma person som kidnappade Rosa, det måste också ha varit den som stulit smyckena, sa Östberg högt för sig själv.
- Ja, jag vet, det är förmodligen också den som låst in oss nu, svarade Matsson lugnt.
De började sparka på dörren och väsnas så mycket som möjligt, i en förhoppning om att Åke och Ulla som trots allt bodde tämligen nära stugan skulle höra deras oväsen och undra. Deras förhoppning inkluderade också att Ulla och Åke inte skulle tro att det var ett rytande lejon och försöka blockera dörren ytterligare.
Efter många sparkar och slag mot den stackars dörren som egentligen inte gjort särskilt mycket ont i sina dagar kom äntligen någon. Denne någon visade sig mycket riktigt vara Ulla som undrade vad det var för ett förskräckligt oväsen nerifrån Rosas hus då hon var ute med soporna.
- Åh tack, jag började fundera över om vi skulle tvingas spendera natten där, sa Matsson lättat.
- Du Ulla, vad var det Åke hade att berätta egentligen? frågade Östberg försiktigt.
- Han tänkte mest berätta att hon var försvunnen, så mycket mer än så var det inte, men efter vad som hände på julmarknaden finns det en sak jag har att säga er. Den som tog smyckena en gång i tiden var Tores bror, var så säker, det var därför han flyttade skulle jag tro, han bor väl i Amerika eller något nu, men Tore är ganska lik bror sin fast av det snällare slaget, svarade Ulla innan hon lämnade dem.
När de kom fram till bilen satt en lapp vid vindrutetorkaren.
