Inte läst infon? Gör det först. Kan även vara en god idé att börja från del ett i julkalendern om du inte läst tidigare.
De sökte igenom huset utan att hitta en levande själ.
Hemvägen gick bättre, trots att Östberg var djupt försjunken i tankar och i det tillståndet är det välkänt att man inte är optimal som förare. Så att hemvägen gick bra berodde förmodligen mer på att snöandet avtagit. Han hade dock inte tid att fundera över huruvida detta berodde på att han övergått från rubiks kub till lagbok eller inte, även om det säkert hade varit en intressant och givande tankegång.
- Jag är hundra på att jag sett det där halsbandet tidigare, mumlade Mattsson för sig själv när de återkommit till kontoret.
- Då är vi två…, svarade Östberg som var i full färd med att bläddra i gamla arkivpärmar.
Trots flera timmars intensivt letande i såväl minnet som arkivet tvingades de ge upp. De hade inte hittat något alls som kunde få dem att minnas var de tidigare sett halsbandet.
Östberg satte sig vid skrivbordet med en djup suck men hann inte anförtro Matsson exakt hur frustrerande han ansåg att detta var förrän dörren till kontoret slogs upp i en väldig fart.
- Rosa är borta! Hon är försvunnen! Kommissarien! skrek en mansröst som tillhörde Åke Nordengren vars hus låg ett par hundra meter ifrån Rosas.
- Jo tack, vi vet. Vi var nyss där och det enda vi hittade av värde var det här, svarade Östberg och höll upp negativet.
skriven
SV: Ah, själv föredrar jag nog mörkblå före svart (: