5. Tillbaka på brottsplatsen

Kommentera

Inte läst infon? Gör det först. Kan även vara en god idé att börja från del ett i julkalendern om du inte läst tidigare.

Efter att Åke gått därifrån, en smula rasande över att inte ha fått mer gehör gällande uppgiften att hans vän var försvunnen, återgick de till att diskutera ledtråden de hittills hade.

   -       Minns du den där galningen som ringde? sa Matsson plötsligt

   -       Galningen? Menar du försäljaren som ringde för femte gången trots att jag berättat om och om igen att jag inte var intresserad? frågade Östberg förvirrat.

   -       Gör inte alla försäljare det? Det är väl deras uppgift, att ringa så pass många gånger att man köper det de har att erbjuda i ren frustration för att man annars inte får slut på eländet, mumlade Matsson för att sedan tillägga att det inte var den han syftat på.

Efter ytterligare en stunds diskuterande kom de fram till att de kanske borde ta sig tillbaka till Rosas stuga för att se om det fanns något mer av värde där.

 

Förutom det mer eller mindre saboterade negativet som de hittat tidigare fann de en bit av ett slitet rutigt tyg och en lapp. En fruktansvärt oklar lapp. Lappen i sig var i och för sig inte särskilt oklar, däremot var texten tämligen obegriplig och tydde på att personen ifråga borde gå någon typ av kurs för att få vackrare handstil. De förundrades till en början lite över hur de missat detta tidigare, men insåg att de faktiskt inte varit inne i mörkrummet alls dagen innan.

 Rosa var mycket intresserad av fotografi och hade ett eget mörkrum i källaren men hon var också extremt noga med lag och rätt. Hon brukade ofta ge kommissarie Östberg en lagbok i julklapp. Vilket var precis vad han allra helst ville ha. Åtminstone var det vad han sa att han allra helst ville ha. Innerst inne önskade han sig allra mest varje jul Rooibos te med smak av kaktus och apelsin. Teet gick tyvärr inte att få tag i om man besökte den närliggande affären som visserligen hade ett tämligen välsorterat sortiment men saknade de flesta goda teer. Välsorterat kanske vid närmare eftertanke var att ta i då affären, som Rosa faktiskt jobbade i,  bara var sådär en 20 kvadratmeter men den dög, enligt Östberg själv i alla fall.