Sista avsnittet. Ni får gärna berätta vad ni tyckte om den, jag har aldrig gjort något liknande tidigare. God jul!

Utanför stod Johan.

   -       God jul, jag har en sak att berätta, började han.

Matsson hajade till och såg uppriktigt glad ut. Han brukade annars inte se särskilt glad ut, det var någon rynka i hans panna som fick honom att se ständigt fundersam ut. Nu verkade denna rynka plötsligt fått för sig att ge med sig för ett ögonblick.

   -       Jag förstår nu. Det var du som gav oss ledtrådar, inte sant? frågade han.

Johan tittade imponerande på honom och nickade stillsamt. Den stillsamma nickningen såg inte alls ut att gå ihop med hans imponerade ansiktsuttryck vilket fick det hela att se en aning märkligt ut.

   -       Ja, det var jag. Jag ville låta er veta, samtidigt som jag brottades med tanken på att svika min gamla vän. Rosa kände förmodligen ungefär samma sak, för om jag känner henne rätt gjorde hon många tappra försök att få personen ifråga att själv berätta för er, innan hon beslutade sig för att ta saken i egna händer och framkalla filmen som bevis. Filmen hittade hon hemma hos personen för övrigt, jag grunnar fortfarande på varför denne valde att ha kvar den, den visade ju lite väl mycket egentligen, berättade Johan.

   -       Men du har alltså vetat hela tiden vem rånaren till smyckena var? Att brodern var samma person alltså? frågade Östberg.

   -       Ja och du ska veta att jag försökt få honom att berätta det i alla år, han åkte ju iväg ett par år och kom sedan tillbaka med annat namn än tidigare, i en förhoppning om att ingen skulle förstå att han var samma person, förklarade Johan.

   -       Men du, tycker du inte att det är dags att vi åker och pratar lite med din gamle vän nu och reder ut ett och annat? Befriar Rosa kan vi ju göra samtidigt, hon är väl säkert där någonstans, svarade Östberg och började gå emot ytterdörren.

24. Den hemlige ledtrådsgivaren

Julkalender Kommentera
Sista avsnittet. Ni får gärna berätta vad ni tyckte om den, jag har aldrig gjort något liknande tidigare. God jul!

Utanför stod Johan.

   -       God jul, jag har en sak att berätta, började han.

Matsson hajade till och såg uppriktigt glad ut. Han brukade annars inte se särskilt glad ut, det var någon rynka i hans panna som fick honom att se ständigt fundersam ut. Nu verkade denna rynka plötsligt fått för sig att ge med sig för ett ögonblick.

   -       Jag förstår nu. Det var du som gav oss ledtrådar, inte sant? frågade han.

Johan tittade imponerande på honom och nickade stillsamt. Den stillsamma nickningen såg inte alls ut att gå ihop med hans imponerade ansiktsuttryck vilket fick det hela att se en aning märkligt ut.

   -       Ja, det var jag. Jag ville låta er veta, samtidigt som jag brottades med tanken på att svika min gamla vän. Rosa kände förmodligen ungefär samma sak, för om jag känner henne rätt gjorde hon många tappra försök att få personen ifråga att själv berätta för er, innan hon beslutade sig för att ta saken i egna händer och framkalla filmen som bevis. Filmen hittade hon hemma hos personen för övrigt, jag grunnar fortfarande på varför denne valde att ha kvar den, den visade ju lite väl mycket egentligen, berättade Johan.

   -       Men du har alltså vetat hela tiden vem rånaren till smyckena var? Att brodern var samma person alltså? frågade Östberg.

   -       Ja och du ska veta att jag försökt få honom att berätta det i alla år, han åkte ju iväg ett par år och kom sedan tillbaka med annat namn än tidigare, i en förhoppning om att ingen skulle förstå att han var samma person, förklarade Johan.

   -       Men du, tycker du inte att det är dags att vi åker och pratar lite med din gamle vän nu och reder ut ett och annat? Befriar Rosa kan vi ju göra samtidigt, hon är väl säkert där någonstans, svarade Östberg och började gå emot ytterdörren.