smurvelmurvelsmurfen

Inte läst infon? Gör det först. Kan även vara en god idé att börja från del ett i julkalendern om du inte läst tidigare.

   -       Någon har varit och trampat ner mina tomater!  skrek Elsa vars ansiktsfärg skiftade i rött och en mörk nyans av rosa som nästan också kunde klassas som röd.

   -       Tomater? I december? Du må vara en duktig trädgårdsarbetare men inte har du väl tomater nu? frågade Östberg förbluffat. 

Elsa Gullenhamn tittade på honom med lite samma min som katt ofta får när den vilat ett bra tag, dock var denna min inte lika söt på Elsa som på en katt. Hon suckade, satte sig vid skrivbordet och bad om en kopp kaffe.  Detta resulterade i att Östberg tittade med avsmak på henne och utbrast:

   -       Kaffe?! Sedan när blev det något fel på te, te är fantastiskt, jag dricker det minst tre gånger per dag och har ett hemligt förråd bakom uppslagsböckerna här!

   -       Tomaterna, vad var det med tomaterna? frågade Matsson som inte kände särskilt stort intresse för att höra någon längre redogörelse kring varför te var så mycket bättre än kaffe.

   -       Jo, jag har en back med tomater ute nu, jag gillar dem när de blir sådär frysta och mosiga ni vet, började Elsa.

Det var tydligt att både Östberg och Matsson var på det klara med hur hon menade men inte delade hennes åsikt om att detta skulle vara någon typ av delikatess. 

   -       Någon verkar ha stått och hoppat upp och ner i min låda med tomater! Fast det är inte tomaterna som är det hemska, det hemska är att i tomaterna hade jag gömt alla mina smycken och de är försvunna, skrek Elsa om möjligt ännu mer förtvivlad än innan.

   -       Intressant idé det där med att gömma smycken bland tomater. Vad var det för smycken? frågade Östberg intresserat.

   -       Dem har jag… fått, men det hör inte hit, jag vill att ni hittar personen som tog dem! Nu! Genast! sa Elsa innan hon drog ner sin skrikiga nyinköpta rödrutiga jacka från klädhängaren.

Just när hon gjorde detta hördes ett brak utanför och något som skrek något odefinierbart. Någon hade placerat sig på de höga trälådorna utanför fönstret och ägnat sig åt att tjuvlyssna. Det var alldeles tydligt att någon var intresserad, och denna gång berodde det nog inte på att intresse för ankor.

 Även denna gång syntes tydliga fotspår, dock inte orsakade av converse denna gång.