Inte läst infon? Gör det först. Kan även vara en god idé att börja från del ett i julkalendern om du inte läst tidigare.
Som väntat såg de ingen levande själ utanför när de öppnade, så om det fanns någon hade denne blivit osynlig. Det kändes dock mer troligt att de springande stegen ner för stentrappan tillhört personen som knackade än att någon annan sprungit ner för trappan och den som knackat blivit osynlig. På lappen stod 4 ord. En ovanligt klar och tydlig lapp i förhållande till de lappar de erhållit tidigare.
Östberg verkade glatt överraskad över att det äntligen kommit ett meddelande som var inom ramen för vad han klassade som begripligt medan Matsson verkade betydligt mer misstänksam.
- Det är en annan handstil än vad det var på lappen som kom med kartan, konstaterade han.
- Jaha… vad spelar det för roll? frågade Östberg förvirrat.
- Det är någon annan som skrivit denna, klargjorde Matsson.
- Jag bryr mig inte så mycket om din handstilsanalys får jag nog säga, kom så åker vi, svarade Östberg.
Matsson ryckte på axlarna och bestämde sig för att följa med, han skulle ju i vilket fall inte få mer information om vem som skrivit lappen för att stannade på kontoret.
För ovanlighetens skull gjorde vädret inte sitt yttersta för att hindra deras framfart utan det var tämligen vindstilla och utan direkt nederbörd. Ett par vilsekomna snöflingor virvlade förbi lite då och då men inget som någon tog sig tid att ta någon direkt notis om.
Väl framme hos Rosa verkade det lika dött som vanligt. Åtminstone till en början. Efter en stunds stirrande såg de ett matt sken som av en mycket trött låga som brann i en veke från ett stearinljus som just mist sin förhoppning om att få leva ytterligare en tid i frid. Detta ljus skymtades i ett av fönstren till förrådet utanför Rosas stuga. De beslutade sig för att de måste gå in och undersöka saken, om inte annat för att släcka ljuset i en räddningsauktion för att huset inte skulle fatta eld.
De hittade inte en levande varelse i skjulet, det enda som levde var den lilla ljuslågan som spred sitt sparsamma sken över allt bråte som parkerats där inne. Precis när de konstaterat att skjulet var folktomt och blåst ut lågan för att det stackars stearinljuset skulle få leva ett tag till smälldes dörren igen och en nyckel vreds om i låset.