smurvelmurvelsmurfen

Inte läst infon? Gör det först. Kan även vara en god idé att börja från del ett i julkalendern om du inte läst tidigare. Kanske dags att gissa snart om ni har en aning förresten.

Östberg och Matsson fick efter en stunds arbete och lite trassel med ljusslingor skapat lite julstämning på kontoret. Båda var dock ganska försjunkna i diverse tankar och bådas hjärnor ägnade sig åt att lägga ett ständigt pussel med en konstant känsla av att det fattades en bit innan de kunde vara säkra på att pusslet var färdigt.

   -       Du har lyckats komma in på hemsidan i alla fall ser jag, sa Matsson när Östberg satt vid datorn och granskade sidans innehåll.

   -       Ja… första bokstäverna, mumlade Östberg tankfullt.

   -       Och den dolda länken? frågade Matsson sedan.

   -       Ja den hittade jag också till slut, om man förde musen över bilden och kollar i adressfältet där nere så ser man var länken är, svarade Östberg fortfarande lika tankfullt.

Matsson frågade efter att ha studerat Östberg en stund vad som då var på tok, om han faktiskt lyckats hitta båda ledtrådarna. Östberg förklarade att problemet låg i att han fortfarande inte visste vem som skickat dem, vilket irriterade honom något enormt.

   -       Jag har också tänkt på det, någon har ju velat hjälpa oss, så mycket är säkert. Och jag har en känsla av att vi måste få veta vem den personen är, när vi vet det, kan vi åka och befria Rosa, eller åtminstone åka och prata med hennes kidnappare, klargjorde Matsson.

   -       Jo vi vet ju det mesta. Rosas kidnappare och den som stal smyckena en gång i tiden är samma person och julkorten igår visar en del i och med att vi vet vem som stal smyckena. I artikeln stod det att de var stulna av Yngve, alltså Tores bror. Rosa försökte framkalla negativet och förklara för oss att det inte alls var Yngve som stulit dem, men det hann hon aldrig förrän personen som verkligen stulit dem kom på henne, konstaterade Östberg.

De satte sig en stund och pratade lite om ditt och datt, allt ifrån ankor till möjligheten att ge vädret en julklapp. Matsson hävdade av en för Östberg oförståelig orsak att det inte var möjligt att ge vädret julklappar.

Samtalet avbröts av en försiktig knackning på dörren.