9. Tjuvlyssning pågår

Kommentera

Inte läst infon? Gör det först. Kan även vara en god idé att börja från del ett i julkalendern om du inte läst innan.

Det visade sig dock bara vara vinden som tagit ut sin aggression på den stackars dörren som hämnd för att denne inte varit ordentligt stängd.

Nästa morgon var både Östberg och Matsson ovanligt tidiga på kontoret och båda verkade mycket förundrade över att den andra var där.

   -       Vi kanske skulle besöka Johan Yngvesson, sa Matsson mest för att ha något att säga.

   -       Mm, mumlade Östberg tankspritt.

Det blev i vilket fall som Matsson föreslagit, mest för att de inte hade något annat att ta sig för eller fler idéer kring hur de kunde komma vidare i det hela.

 Snön som hade lyst med sin frånvaro en tid hade nu tagit nya tag och Östberg började åter fundera över lämpliga julklappar för att hålla vädret sysselsatt. Trots vädrets drastiska försök att hindra deras framfart tog de sig fram relativt fort och var framme vid Johans stuga inom kort.

 Johan, som var en gammal vän till både Östberg och Matsson men även kände flera andra i byn, oftast umgicks han med en gammal barndomsvän vid namn Tore Björkström. Hur de kunde vara barndomsvänner var det dock ingen som riktigt förstått i och med att Tore kommit till byn för ett par år sedan och flyttat in i sin brors gamla stuga. Hans bror hade dock flyttat ett par år innan Tore flyttat dit. Johan i sin tur var uppvuxen i byn och kände alla som bodde där. Inte för att detta var någon större bedrift, förutom Matsson och Östberg bodde endast sju personer i det lilla samhället som var tämligen isolerat ifrån all övrig kontakt med omvärlden.

Precis som alltid tog Johan emot dem med öppen famn och dukade genast fram te och nybakade kakor. Hans kavaj som såg ut att ha varit med om sina bästa år för ett par decennium sedan matchade bra ihop med färgen på de nygräddade pepparkakorna. Han berättade om ditt och datt vilket ledde till att de stannade bra mycket längre tid än planerat.

   -       Nej nu är det nog dags för oss att dra oss… började Östberg men avbröt sig när en skugglik gestalt syntes utanför den immiga fönsterrutan.