Studenten

Kommentera
Hejsan
För ganska precis 28 timmar sedan sprang jag ut genom skolans dörrar tillsammans med ett gäng andra naturvetare. Vi som tagit oss igenom tre år på det naturvetenskapliga programmet tillsammans. Vi som kämpat med samma prov, samma labrapporter, försökt förstå oss på samma labhandledningar och vistats i samma korridor under tre års tid. Alla mot samma mål med gymnasietiden; Studenten. Igår nådde vi vårt mål, alla med olika betyg, alla med olika val av kurser, men vi har ändå en sak gemensamt. Vi har gått naturvetenskap, på samma skola och tagit studenten 1 juni 2011.

Den 18 augusti 2008 tog vi våra första försiktiga kliv in på gymnasiet. Ett gäng nya ettor, som lämnat sin grundskola för att ta nästa steg i livet, gymnasiet. Som valt naturvetenskap, alla av olika skäl, alla med olika bakgrund, men alla siktade vi på samma sak; Studenten.

Vi har tagit oss igenom mycket under de här tre åren, vi har skrattat oss igenom mängder av föreläsningar, haft föreläsningar som känts oändligt tråkiga, prov som varit helt horribla, prov som inte varit fullt så hemska, labrapporter från laborationer man inte fattat något alls av men som man förstått under skrivandets gång, inlämningar som varit ett rent helvete att skriva, inlämningar som faktiskt varit riktigt intressanta och för att inte tala om projektarbetet som vi alla jobbat med under tredje året. Vi har alla många minnen, minnen som med all säkerhet skiljer sig från person till person. Själv har jag en hel del minnen från saker jag skrattat mig igenom. När vi fick demonstrerat för oss hur man inte gör en neutralisation, när lärarstolen råkade ut för en brandsläckare, KUF-labbarna (jag kommer sakna KUF), när jag råkade bränna upp en halv tjuga på öppet hus och mycket mycket mer. Även föreläsningar som inte innehållit så mycket annat än prat framme vid tavlan har stannat kvar i mitt minne, när vi första fysiklektionen fick höra om gravitationen "Utan den skulle jag liksom vandrat iväg över rummet uppåt såhär, och det hade ju sett lite fånigt ut", när vi på en biologilektion fick höra ett resonemang kring huruvida morötter har en själ eller inte, sagan på kemin om de två vattenmolekylerna som var så stolta över att vara amfolyter, exempel i matten kring att det är absolut förbjudet att dividera tal (och tårtor) med noll och mycket mycket mer också här. Jag skulle enkelt kunna sitta och skriva hur mycket som helst om föreläsningar, labbar, klassrumsdiskussioner och dylikt som jag ser tillbaka på med ett leende på läpparna. Minnen som jag bär med mig, trots att gymnasietiden nu är över och jag traskar vidare mot nästa steg i livet; Universitetet som väntar till hösten. Jag är helt övertygad om att det också blir en jättebra tid, förstås med en hel del plugg, stress och ångest över diverse tentor. Men det kan absolut bli bra trots det, för att jag varit stressad under de här tre åren kan jag inte förneka och de har varit superbra ändå. Delvis tack vare helt fantastiskt bra lärare. Lärare som jag faktiskt kommer att sakna, personer som valt helt rätt yrke och som jag verkligen är tacksam för att jag fått höra på föreläsningar av. Föreläsningar vi skrattat oss igenom och föreläsningar som verkligen varit intressanta trots att ämnet i sig kanske inte alltid egentligen intresserat mig, just dem finns kvar i mitt minne. Dåliga lärare kan lätt förstöra ens favoritämne, bra lärare kan göra det värsta ämne roligt och att ha bra lärare i kurser man faktiskt tycker är intressanta måste ju då vara oslagbart?
De sega föreläsningarna (för visst har vi haft även sådana) har för länge sedan glömts bort, men dem jag verkligen gillat och nästan suttit och önskat att de ska hålla på över tiden finns kvar. Kanske inte just allt vi borde lära oss under den där timmen, men delar av det finns kvar, de där delarna som fick oss att skratta och delarna som var helt otroligt välformulerade. De där delarna som visade hur fantastiskt bra många av lärarna faktiskt var. För det var de, verkligen.